Bankeryds skolhistoria

I samband med kommunsammanslagningen 1971 påbörjades en dokumentation av Jönköpings kommundelarnas skolhistoria att utges i bokform. Projektet fullföljdes inte.
För Bankeryds del tog Göran Åberg sig an uppgiften. Hans arbete finns dokumenterat i häftet avbildat här.
Klas-Peter Suneson har gjort en avskrift av Göran Åbergs text och tillfogat nya illustrationer. Detta presenteras nedan.


Häftet i original finns på Hembygdsgården.

Bankeryds Skolhistoria
av Göran Åberg
med illustrationer av Klas-Peter Suneson

Den allmänna skolundervisningen i Bankeryds socken startades 1840, sedan en donation för ändamålet överlämnats året före.
Detta var emellertid inte den första skolan i socknen. I ett bouppteckningsprotokoll från 1811 redovisas nämligen i boet efter Anders Olofsson i Granshult mellangård två stycken ”gamla skolbänkar” till ett värde av 16 skilling. Varifrån dessa hörrör är okänt. Hade dessa uttryckligen benämnda ”gamla skolbänkar” kanske varit i bruk i socknen redan under 1700-talet?

Känt är emellertid, bl. a genom G.F. Lagerströms Minnen, som härvidlag får utgöra huvudkällan, att en privatskola var i gång inom socknen fr.o.m. 1800-talets första år. Det var mångsysslaren Gustaf Lagerström, som först på torpet Kroken under Månseryd till år 1820, därefter på granntorpet Lunden, ”akademien i Lund”, till sin död 1841, sommartid undervisade socknens barn.

Denne Gustaf Lagerström ”var på sin tid en mycket kraftfull, energisk och mångkunnig man”, en person, ”som kunde läsa, skriva och räkna som ingen i Bankeryds socken kunde det utom prästen”. Han var utmärkt fiolspelare, han höll auktioner, bouppteckningar och arvsskiften. Han gjorde selar, sadlar och annat remtyg samt vissa skolarbeten och sist men inte minst var han en uppskattad tillfällighetsdiktare, som författade poem vid födelsedagar, bröllop, begravningar och andra tillfällen.

Gustaf Lagerström hade avlagt klockareexamen och biträdde också församlingens komminister vintertid vid konfirmationsundervisningen. Sina kunskaper i läsning, skrivning och räkning hade han förvärvat dels genom informatorer på herrgårdarna i närheten, dels genom självstudier, bl.a. var han något kunnig i latinet.

Under fyrtio års tid bedrev Gustaf Lagerström undervisning varje sommar i sin privatskola. ”Barnen vid hans skola mottogs vid fem års ålder på den tiden, om de blott kunde tala rent, antalet skolbarn vanligen omkring trettio stycken, då de var som mest, och lästiden årligen vid pass sex månader”.

Eftersom de flesta av barnens föräldrar var fattiga, var undervisningen för många barn gratis, ”annars var priset för att lära ett barn läsa rent i bok, vartill vanligen åtgick tre á fyra månader, allt efter begåvning, en halv säger en halv tunna havre – till grisen förstås – och den gällde då endast vid pass tre kronor för hel tunna”.

Nästa fas i skolans utveckling i Bankeryd inledes år 1839, då socknen enligt sockenstämmoprotokoll av den 10 november erhåller en donation av rustmästare P. Nyander och hans hustru Anna, ägare av gården Prinseryd, belägen söder om Bankeryds kyrka, men bosatta i Trånghalla, enligt vilken de upplät ”karaktärsbyggnaden å ovan nämnda Prinseryd jämte därtill liggande trettonhundra geometriska kvadratfamnar utstakad jord” till skolinrättning samt bostad åt en skolmästare i Bankeryd.

“Och förklarade församlingens ledamöter den tacksamma förbindelse, uti vilken de så väl alla i allmänhet som nu och framgent uppväxande släkten i synnerhet kommer att stå till Hr rustmästaren och hans fru för denna välgörande stiftelse, varigenom ett länge insett behov av en ordnad och säker handledning för ungdom uti nödiga och nyttiga läroämnen kan bliva avhjälpt, samt tillkännagav sig vilja den tillämnade skolinrättningen efter förmåga befrämja och så snart ske kan i verket sätta”.

Så skedde också. Endast en dryg vecka efter tillträdet i mars 1840 antog sockenstämman till skolmästare i Bankeryd Gustaf Fredrik Lagerström, son till den förut nämnde Gustaf Lagerström. Han var född på Kroken 1816 och hade varit sin far behjälplig på ”akademien i Lund”. Efter skolgång i Jönköping hade han 1838 avlagt en dåtida skollärare – och klockareexamen.

Lönen till skolmästaren var förutom bostad och trädgård, dock inte vedbrand, tre och en halv tunna råg, ett yste samt femtio öre per barn och månad, dock endast tjugofem öre ur fattigkassan för de fattiga, inalles cirka 200 kronor vid kontant beräkning.

Vid sockenstämman i maj 1840 tillsattes socknens första skolstyrelse. Denna ”skoldirektion” bestod av pastoratets kyrkoherde Olof Nordström, församlingens komminister fil. dr. Johan Norlin, donatorn rustmästare P. Nyander, överstelöjtnant Ulf Sparre, hemmansägarna Jöns Broman och Carl Florin samt faktorismidesmästarna Per Adolf Wetterbrant och Johannes Strengberg.

Skolhuset bestod av en skolsal samt två små rum och kök. Läsningen pågick måndagar – fredagar fr.o.m. april till november med tre veckors lov vid slåttern eller i augusti. Om sina första upplevelser som skolmästare i Bankeryd har G. F. Lagerström berättat i sina Minnen:

”Till en början, vilket jag sannerligen kan kalla själva isbrytningen för folkskolan, förbehöllo sig många av föräldrarna att själva bestämma över såväl barnets skoltid som ock över måttet och valet av läroämnen. Så t.ex. hörde man ofta vid dess inskrivning i skolmatrikeln: “Mitt barn skall bara lära sig att stava lite och läsa rent och det går la (väl) på ett par månader, för si mi gumma kan inte med den nya stavninga och inte just jag häller; men sena ska vi la nock hålla det till boka – varmed menades katekesen – så det kan re sej för prästen en gång då han (eller hon) ska läsa se fram.”

En annan far eller mor förbjöd skrivning för sitt barn, under det vanliga infallet, att sådant vore onödigt och som vidare motiv härför anfördes: “att di bara gå å skriva huvudet av sig.” Detta gällde då pojkarna, men för båda könen anfördes ock, att de bara skulle smyga sig i vrå för att skriva kärleksbrev sedan de växt upp något, om de lärde skrivkonsten. För övrigt ville icke flera av föräldrarna veta av för sina barn alls några av de där krokigböckerna, varmed menades geografi, svensk historia samt svensk språklära. Sådant fick man delvis åtminstone höra och tåla, och man kunde till en början ingenting särdeles göra därvid, intill dess äntligen ett upprättat skolreglemente kom och gjorde slut på detta självsvåld.

För övrigt mottogs både den lilla skolan och jag som lärare med välvilja av allmänheten, och då något missöde förspordes rörde det alltid kostnaderna. Skola ville man nog gärna ha, men inga utgifter för densamma. Emellertid kom så småningom skolanstalten i gång och förtroende så, att läsrummet där, som sagt, blev till trängsel fyllt av skolbarn”.

Av denna anledning nödgades G.F. Lagerström att använda sig av den Lancaster- eller växelundervisningsmetoden, vilken han hade lärt sig vid Lancasterskolan i Jönköping.

Utmärkande för denna efter den engelske kväkaren Joseph Lancaster benämnda undervisningsmetod, vilken hade rekommenderats av stiftets biskop Esaias Tegnér, vad gäller den elementära undervisningen och som också hade tillämpats runt om i stiftet sedan ett par decennier, var systemet med mindre grupper om tio till femton elever, vilka undervisades av äldre och kunniga lärjungar, s.k. monitörer. Med enkla och åskådliga medel skulle dessa inpränta en kort och avgränsad läxa, tills den ordagrant kunde upprepas av de yngre och mindre försigkomna kamraterna. Att förklara läxan ålåg läraren, som också förhörde var och en, när man ansåg sig färdig. Om förhöret utföll tillfredsställande, gav läraren en ny läxa, som monitören på samma sätt under ideliga upprepningar sökte hamra in hos adepter, en metod som hade visat sig ge goda resultat – förmodligen också i Bankeryd.

För inköp av skolmateriel insamlades under initialskedet genom listgång i de olika rotarna 85 riksdaler. De verkliga kostnaderna var emellertid 110 riksdaler. Mellanskillnaden ersattes genom en extra kollekt i kyrkan samt lån ur sockenkassan. Senare lånade man också fondmedel ur den s.k. Klingsporska fonden.

Sockenmännens inställning till skolinrättningen synes vid denna tid varit allmänt positiv och i protokoll betonas ”angelägenheten att barn kan läsa i bok och utantill känna katekesen, innan de bereds till första nattvardsgång”.
1842 års folkskoleförfattning genomfördes i Bankeryd genom ett sockenstämmobeslut i december samma år. Den nya stadgan innebar i princip inget nytt för Bankeryds del utan undervisningen fortsatte som tidigare. Nyanders donation gällde som förut och skolmästarens lön var i stort sett densamma.

Möjlighet gavs däremot för fattiga församlingar att söka årligt understöd hos Kungl. Maj:t, vilket utnyttjades av Bankeryds sockenmän enligt protokoll 1842. De skäl härför som anfördes var bl. a. att Bankeryd hade mestadels små hemman och att den tidigare ganska vinstgivande vapentillverkningen under senare år råkat i kris och orsakat en hel del faktorismeders obestånd. Vidare tecknades i ansökan den mindre goda sociala situationen bland de till antal av knappt tusen uppgående sockenbornas med sjuttio matlag torpare och backstugufolk, trettio fattighjon samt i övrigt ett stort antal mindre bemedlade. Ansökan ingavs om sjuttiofem riksdaler, varav femtiotre riksdaler så småningom – år 1844 – tillerkändes socknen i bidrag för skolundervisningen.

Genom 1842 års folkskolestadga förlorade däremot Gustaf Fredrik Lagerström sin tidigare lärarekompetens. För att inneha lärarebefattningen krävdes fr.o.m. 1842 examen vid något av de nyinrättade seminarierna i stiftsstäderna. Lagerström erhöll därför tjänstledighet och tillbringade tre terminer i Växjö, medan hans äldre bror Sven Lagerström vikarierade vid skolan i Prinseryd.

Vid återkomsten till Bankeryd som nyutexaminerad lärare krävde Gustaf Fredrik Lagerström den högre lön han därigenom var berättigad till. Härom skriver han i sina Minnen: ”I detta ärende vände jag mig också till ordföranden i skolrådet och bad denne framföra saken till församlingen, vilket han ock gjorde, men vid åtskilliga försök härmed på utlysta skolråds- och sockenstämmor misslyckades han dock alltid. Bönderna sade nej och ville icke höra talas om fler utgifter för sin skola än de haft förut tyckte de. En enda rik bonde föreslog dock till slut att öka min lön med en, säger en, kappe havre av varje matlag, för vilket ädelmod man i sin harm ej kunde göra annat än le, då anbudet blott kunnat uppgå till 12 á 15 kronor på hela socknen. Det enda som på sista stämman beviljades var ett obetydligt tillskott av böcker och något bättre annat skolmateriel, som jag också begärt. Sedan, ja sedan, och då jag ej var sinnad att på laglig väg utsöka min rätt, återstod ej annat för mig än att, så fort jag kunde, söka retirera efter att väl ha lärt inse sanningen av, det ingen är profet ens i sin födelsesocken”.

Efter sju års tjänst i Bankeryd, sökte sig sålunda Gustaf Fredrik Lagerström från socknen och erhöll fr.o.m. hösten 1847 en skollärarebefattning i Marbäck i Västergötland. Han återvände till födelsebygden 1851 som lärare i Järstorp, där han tjänstgjorde till sin pensionering 1879.

Till Lagerströms efterträdare och därmed Bankeryds andre skollärare utsågs Hans Swahn. Denne avlade ”trohets- och tjänsteed” vid sockenstämman i februari 1848 ”såsom församlingens skollärare och, vid framledes här inträffande klockarledighet, även dess klockare”. Som klockare tjänstgjorde han fr.o.m. 1850-talets första år och verkade sedan i församlingen till sin död 1878.

Fr.o.m. 1854 erhöll samtliga barn undervisning utan kostnad för respektive föräldrar. Alla barn mellan åtta och tolv år skulle gå i skola, helst också före åtta års ålder. Efter uppnådda tolv år hade man en dags undervisning i veckan till dess man deltog i nattvardsundervisningen.

Fr.o.m. samma år, 1854, kompletterades den fasta skolan i Prinseryd med en ambulatorisk skola i den västra sockendelen tre månader under våren, senare dock vartannat år efter midsommar. En dag i veckan skulle läraren dock även under dessa månader vara i Prinseryd för förhör och utdelande av nya uppgifter vid den fasta skolan.

Under Swahns tid, närmare bestämt år 1859, kompletterades vidare folkskoleundervisningen med ambulerande småbarnsskolor i östra respektive västra sockendelen.

Dessa småbarnsskolor hölls åtta dagar på varje ställe och som lärare vid dessa tjänstgjorde inspektor J.P. Höckert, vidare Christoffers hustru, vanligen kallad Christofferska, samt pigan Ingrid Larsdotter, Inga på Vinn, de senare mot en lön på femtio, sedermera sjuttiofem, riksdaler samt kosthåll.

Lärarna roterade i de olika rotarna – tre månader inom varje rote – efter ett speciellt schema. År 1861 var sålunda roteordningen följande: Kolaryds, Månseryds och Backa rote i östra sockendelen, Svinhaga, Granshults och Domnaryds rote i den västra. Under december, januari och februari månader var undervisningen inställd, ”då de smärre barnen ofta hindras av snö och köld att kunna besöka ett mera avlägset undervisningsställe, då roten består av flera spridda hemman”.

De lokaler som stod tillbuds i de olika gårdarna var t.ex. storstugor, vindar, loft, brygghus och under den kallare årstiden gårdens kök. Mitt bland slamrande vävstolar och snurrande spinnrockar och beledsagat av buller från grytor och husgeråd hördes lärarinnornas och barnens traggel med ABC, katekes och multiplikationstabell.

Under Swahns tid diskuterades flyttning av skolan till annan plats i socknen eller tillbyggnad av skolan i Prinseryd. Vid sammanträde i februari 1871 beslöts enhälligt att uppföra nytt skolhus vid kyrkan. Villkoret var att donationsbestämmelserna kunde tolkas så, att Prinseryd kunde säljas. I oktober 1872 kom besked, att ändringen i bestämmelserna var tillåten, och därmed kunde skolhusbygget komma igång. Vid denna tid hade den östra småbarnsskolan övergott från att vara ambulatorisk till fast med placering i sockenstugan.

Innan nytt skolbygge kunde igångsättas, måste emellertid den gamla sockenstugan rivas. Detta skedde 1873, och den flyttades till Sjövik i den västra sockendelen för att där tjänstgöra som lokal för småbarnsskolan men också ett par månader om året för folkskolan under de närmaste decennierna. Lärarkrafterna växlade ofta vid denna västra skola, och bl. a. tjänstgjorde Albertina Levin, Elise Petersson, Selma Andersson samt vid sekelskiftet Klara Krantz.

På platsen för den gamla sockenstugan invid kyrkan uppfördes 1874 ett helt nytt skolhus med lärosal samt bostadslägenhet för skolläraren/klockaren. Vid samma tid gjordes den första direkta utdebiteringen för skoländamål, först 19 öre, därefter 25 öre per skattskyldig.
Dessförinnan hade man klarat sig med kollekt två gånger per år, examensgåvor samt hundskatte- och brännvinsmedel vid sidan av statsbidrag. Vid mitten av 1870-talet översteg skolans utgifter för första gången 1000 kronor. Efter Hans Swahns frånfälle 1878 utsågs Otto Daniel Andersson till klockare och skollärare, vilken befattning han innehade till 1909.

Vid sekelskiftet hade barnantalet i församlingen ökat, så att lokalbrist förelåg. För att avhjälpa detta, som temporärt lösts genom inhyrning av missionshuset i Bodh, byggdes ny skola i västra sockendelen 1902-03 utmed vägen mellan Bodh och Sjövik. Vid denna Sjöviks skola, som omfattade såväl små- som folkskola, tjänstgjorde under mer än trettio år den legendariska Anna Johansson-Hagström.
Hon kom till Bankeryd 1906 och fostrade fram till pensioneringen 1940 barnen i västra sockendelen. Sjöviks skola lades ner 1940 på grund av elevbrist, varefter eleverna i socknens västerdel fick åka skolskjuts till skolan vid kyrkan.

Den 1874 uppförda skolbyggnaden vid kyrkan befanns vid sekelskiftet vara för liten, och en livlig diskussion fördes kring två alternativ, dels skolrådets förslag om tillbyggnad, dels disponent Räfs på Attarps förslag om fristående nybygge med bl.a. separata avklädningsrum för små- och folkskola, dvs. tamburer. Det förra segrade och tillbygget kom igång 1903. Skolhuset inrymde då förutom skolsalar också kommunalrum samt lärarbostäder. Redan efter ett tiotal år var dessa lokaler för små – lärjungeantalet var vid mitten av 1910-talet närmare 100 – och ett nytt skolhus uppfördes söder om det gamla.

Denna byggnad, Bankeryds Östra Folkskola, inrymmande fyra klassrum, togs i bruk 1915.
Båda dessa byggnader är fortfarande (2012) i bruk för skoländamål.

Vid denna tidpunkt hade O.D. Andersson, som lät pensionera sig vid 55 års ålder för att bli lantbrukare, efterträtts av David Ståhlberg som kantor och skollärare. Kantor Ståhlberg, som avled 101 år gammal 1982, var i skolans och församlingens tjänst 1910 – 1942. Under decennierna var han vidare starkt engagerad i de kommunala organen på olika poster, bl.a. som ordförande i kommunalfullmäktige under 1920-talet samt som ordförande i kommunalnämnden 1936 – 1951, då kommunalkontor inrättades och speciella tjänstemän tog över kommunaladministrationen.

Vid dennes tillträde hade Bankeryd fyra lärare, förutom Anna Hagström och David Ståhlberg även Ida Johansson, vanligen kallad lärarinnan Ida, samt Elin Magnusson. Skolformen var då C1, dvs. Ståhlberg läste varannan dag med klass 3-4, varannan med 5-6. 1915 infördes B1-formen dvs. varjedags-läsning med klass 3-4 respektive 5-6. Härigenom ökade kravet på fler lärarkrafter, och 1916 valdes Carin Skoog-Espelund till lärarinna. Hon kom att kvarstå i tjänst vid Bankeryds skolor till sin pensionering 1950, alltså under inte mindre än trettiofem år. Först 1935 infördes A-formen i folkskolan, dvs. att varje årskurs undervisades för sig. Sjöviks skola hade B3-form, dvs. små- och folkskola i samläsning, där dock småskolan hade lov onsdagar och folkskolan lördagar.

Under några år före kantor Ståhlbergs tillträde, nämligen 1904, hade fortsättningsskola i liten skala kommit igång i socknen. Denna utvecklades sedan under Ståhlbergs ledning och fungerade därefter i olika former fram till åttonde årets införande på 1960-talet. Till en början omfattade fortsättningsskolan sex veckor i januari och februari och var frivillig. I början av 1920-talet omändrades den till aftonskola och fr.o.m. 1923 var den obligatorisk, först ettårig, sedan tvåårig. Under 1910- och 20-talen gjorde man bl.a. i denna fortsättningsskola ett slags bygdetidning, varigenom bygdens liv speglades i notiser och mindre artiklar.

Sedan gammalt sköttes skolfrågorna av församlingens kyrko- och skolråd under pastors ledning, för Bankeryds del sedan 1888 av komministern, sedermera – från 1907 – kyrkoherden Johan Syrén. Denne tog mycket aktivt del i handläggningen av skolans angelägenheter under sin långa tjänstgöringstid i församlingen fram till sitt frånfälle 1930.

Under 1930-talets första år flyttades ledningen av skolfrågor över från den kyrkliga sektorn till den kommunala och en särskild folkskolestyrelse inrättades.

Den 2 januari 1932 samlades den nytillkomna folkskolestryrelsen för Bankeryd för första gången. Liksom tidigare kom den i Bankeryd som på många andra håll under lång tid att stå under pastors ledning och sammanträdde följaktligen under kyrkoherde Yngve Arvidssons ordförandeskap. Övriga ledamöter var Erik Pettersson v. ordförande, Emil Svensson kassör, Carl Andersson, Ernst Johansson, Oscar Svensson, Artur Lindeborg och Bror Hagelin samt David Ståhlberg som representant för lärarna.

Antalet lärartjänster i Bankeryd var vid denna tid sju, fem folkskollärare- och två småskollärartjänster. Dessa tjänster innehades vårterminen 1932 av Rut Bern, Carin Espelund, Anna Hagström, John Jacobsson (eo) och David Ståhlberg respektive Augusta Granath (avliden i april 1932) och Ester Ståhlberg. Anna Hagström tjänstgjorde i Sjöviks skola, de övriga vid skolan invid kyrkan.

Redan året därpå – 1933 – väcktes tanken på utökning av den sexåriga skolan till sjuårig skolgång, en fråga som kom att debatteras i över ett decennium. Först 1947 fattades beslut om övergång till sjuårig skola fr.o.m. läsåret 1948-49, vilket hade att göra med Centralskolans (nuvarande äldsta delen av Attarpskolan) tillkomst och därav följande bättre tillgång på lokaler.

Den första parallellavdelningen inrättades 1935, då en nybörjarklass fick inhyras i missionshuset vid stationen. Fr.o.m. höstterminen 1940 indrogs som tidigare nämnt Sjöviks skola, varför antalet klassavdelningar på nytt var sju. Dubblering av klass 2 infördes läsåret 1944-45 och fortsatte sedan upp genom årskurserna. En tredje nybörjaravdelning tillkom 1949. En hjälpklass inrättades fr.o.m. hösten 1952.

Antalet avdelningar ökade från år till år. Vid Centralskolas invigning hösten 1948 var antalet elever 260, varvid 190 i folkskolan och 70 i småskolan, fördelade på tretton avdelningar. Läsåret 1952-53 fanns fjorton avdelningar, året därpå ytterligare två, läsåret 1958-59 var det tjugotre avdelningar.
Ett frivilligt åttonde skolår infördes fr.o.m. läsåret 1959-60 som ett led i diskussionen om införande av enhetsskola, sedermera högstadium, vilket länsskolnämnden förordnade fr.o.m. 1963-64. Det skulle dröja ytterligare tre år, varför Bankeryd hade helt utbyggd nioårig grundskola först läsåret 1968-69. Vid kommunsammanslagningen hade Bankeryds skolor ca 850 elever.

Det under året ökade antalet klasser och avdelningar krävde också en utökad skolledarorganisation. En tillsynslärartjänst inrättades 1934 och besattes av David Ståhlberg, som därvid till gagnet var Bankeryds första rektor. Till Ståhlbergs efterträdare såväl som kantor som tillsynslärare utsågs 1942 Gunnar Ögger. En tjänst som distriktsöverlärare inrättades 1947 och besattes följande år av Thure Danielsson. Denne ersattes 1952 av Holger Roos, vilken fr.o.m. 1 juli 1958 var Bankeryds också till namnet förste rektor och skolchef.

Holger Roos lämnade rektorstjänsten 1963 och efterträddes av Åke Arvidsson, som innehade denna tjänst vid tiden för kommunsammanslagningen. En studierektorstjänst inrättades slutligen i samband med införandet av högstadium 1966-67. Den förste innehavaren av denna befattning var Lars Stenbäck.
Redan under den nya folkskolestyrelsens första verksamhetsår aktualiserades lokalförhållandena av en av ledamöterna, Ernst Johansson i Kolaryd, och en kommitté härför tillsattes. Denna framförde redan före årets slut förslag om uppförande av nytt folkskolehus, ett förslag som dock rann ut i sanden. Under åren före andra världskrigets utbrott diskuterades tre alternativ, dels utbyggnad vid kyrkan, dels förläggning av nycentralskola i stationssamhället eller ny skola i Backamoskogen vid Lillån nära nuvarande idrottsplatsen Furuvik. Majoriteten höll på centralskoleförslaget vid Attarpsvägen, där tomtmark inköptes. Som arkitekt för skolbygget anlitades Oskar Nygren, Halmstad.
Andra världskriget kom emellertid emellan och uppförandet av ny skola uppsköts därför år från år, varför lokalsituationen var mycket besvärande. Temporärt löstes problemet genom förhyrning av utrymmen i missionshusen vid stationen och Prinseryd, i pingstlokalen Betel, i församlingshemmet och i stora salen på Attarps gård, och i augusti 1948 var Centralskolan till en kostnad av 700,000 kronor klar att tas i bruk. Invigningen ägde rum den 14 oktober och förrättades av undervisningsrådet Ragnar Lund.

Därmed var emellertid lokalproblemen endast temporärt lösta. Redan efter ett par år förhyrdes en lägenhet i Bankerydshems fastighet och några år senare i missionshuset vid stationen, i Betel och i Brandstationen. Under många år fanns dessutom en skollokal i Trånghalla, Trånghallaskolan, för lågstadieändamål. Tio år efter Centralskolans tillkomst beslutades om uppförande av den s.k. Paviljongskolan, som dock var klar först 1962.

Vid den tiden var ny byggenskap under diskussion, nämligen lokaler för högstadiet. Dessa anläggningar inklusive, skolkontor, bibliotek, ämnesrum, institutioner, gymnastikbyggnad, matsal och aula m.m. ritades av arkitekt Bo Fritzell, Stockholm.

De var klara hösten 1967 till en kostnad av 8 miljoner kronor och den nya Attarpsskolan invigdes av skolrådet Bertil Junel den 24 november samma år. Centralskolan blev därmed en del av Attarpsskolan.

Samtidigt härmed godkände skolstyrelsen de av Atrio Arkitektkontor, Jönköping upprättade ritningarna för Nyarpsskolan till en kostnad av 2,5 miljoner kronor med låg och mellanstadium, vilken skolanläggning var klar 1970.
De lokaler som var i bruk vid tiden för kommunsammanslagningen var alltså följande: Attarpskolan med lågstadium i Paviljongskolan, mellanstadium i Centralskolan samt högstadieskola. Vidare Nyarpsskolan med låg och mellanstadium samt slutligen Kyrkskolan med lågstadium.

Ansvaret för skolväsendet i Bankeryd låg som tidigare nämnts fr.o.m. 1932 hos en folkskolestyrelse, sedermera benämnd skolstyrelse. Orförandeposten i denna har innehafts av följande personer:
Kyrkoherde Yngve Arvidsson 1932-1940
Kyrkoherde Carl Lindahl 1940-1945
Redaktör Erik Ståhl (s) 1946-1947
Förman Bertil Johansson (s) 1948-1959 1964-1968
Fabrikör Gösta Miller 1960-1963 1969-1970

Bland ledamöterna bör nämnas Artur Lindeborg, som var ledamot i skolstyrelsen i inte mindre än 24 år 1932-1955, och hörunder deltog i 269 sammanträden. De båda sista orförandena var också veteraner, framförallt Bertil Johansson, som deltog i sitt första skolstyrelsesammanträde redan 1940. Gösta Miller efterträdde sin far, Uno Miller, som var med i sexton år 1940-1955, och fungerade själv som ordförande eller vice ordförande nästan lika lång tid, 1956-1970.

Källor:
Sockenstämmoprotokoll 1839-1931.
Folkskole/skolstyrelseprotokoll 1932-1970.
Anteckningar gjorda av kantor David Ståhlberg, Bankeryd, redigerad av G. Cedervall och utgiven i samband med kommunsammanslagningen. Bankeryd (tr Gränna) 1971.
Bankerydsbilder från förr. Bankeryd (tr Habo) 1976.
Bankerydsbygden i bilder från förr. Bankeryd (tr Habo) 1978.
G.F. Lagerströms Minnen. Kulturhistoriska anteckningar från 1800-talet Bankeryd (tr Jönköping) 1966.
Jönköpings-Posten 1948, 1953, 1957, 1960-71, 1975.
Smålands Allehanda 1958.

Klas-Peter Suneson

Kommentarer är stängda