Banvaktsstugor

En avskrift av en artikel i Jönköpings Posten, Bilder från förr, 29/3 1975 skriven av Gunnar Ekholtz.

Banvaktsidyll vid Prinsfors i början av 1920-talet. Familjen Algot Norén framför banvaksstugan 641

 

 

Banvaktstugor Prinsfors – Granbäck

ÅRET VAR 1863 då första tåget ångade genom Bankeryds socken på en stållagd järnvägsbank, som än i dag gör en jättestor S-slinga, från Trånghalla i söder till västgötagränsen vid Dummeå i norr. Men det dröjde till 1879 innan Bankeryd fick sin station där den nu ligger. Det lär varit många turer mellan Kungl järnvägsstyrelsen och de styrande i Bankeryd.  Järnvägsstyrelsen ville anlägga stationen vid Prinsfors, som tedde sig naturligt, då enda vägen från Jönköping till Västergötland här gick genom socknen. Markägaren var emellertid ovillig att släppa till mark. Då uppträdde ägaren till Attarp och Nyarp på arenan och skänkte mark för stationsområde. Marken var besvärlig med sumpmark. Men efter utdikning gick området efter många om och men att använda. Och runt stationen bildades Bankeryds centrum som ringar på vattnet.

UNDER DE FLYDDA 110 åren har tågen rullat dag och natt genom den sköna Bankerydsdalen. På toppen av sin trafikintensitet var Bankeryd begåvat med en station och tre icke obetydliga hållplatser: Prinsfors, Berghalla och Trånghalla. Och ett par årtionde in på 1900-talet har funnits ej mindre än åtta besatta banvaktstugor. På 40-talet förelåg t o m planer på dubbelspår genom Bankeryd.

FÖRST PÅ PLATS utmed järnvägen byggdes banvaktstugan 642 Prinsfors, och in flyttade 1863 f torparen Peter Månsson som förste banvakten av en lång rad av befattningshavare. Ett tiotal år senare fick den första stugan sällskap med ytterligare en banvaktstuga, omedelbart väster om på samma tomt. Den fick benämningen 697 och förste banvakten var Johan Magnusson, som skötte sysslan under 19 år. Några år in på 30-talet försåldes och flyttades nr 697, som då hade nr 641, och blev privat bostad mitt emot Linneaborg utmed Klerebovägen.

Intill stationen ligger banvaktstugan 244, till- och ombyggd. Där tjänstgjorde, som förste banvakt, Abram Svensson. Vid Nyarps gård (Ramnegården) låg stuga nr 699. Hit kom 1876 som förste banvakt Carl Wilhelm Pettersson. Stugan är för längesedan borta. Nästa banvaktstuga är Markaberget 245 vid Berghalla och fortfarande tjänstebostad. Banvakt Carl Johan Kristiansson var förste tjänsteinnehavaren här för mer än 100 år sedan. Strax intill Trånghalla gård låg banvaktstugan nr 30, med förste banvakten Karl Lars Jon Damm (kommentar: Banvaktsstuga 30 är första numret för Markaberget, banvakten hette Carl Larsson Damm). Så slutligen de båda banvaktstugorna vid Granbäck, med nr 31 och 107 från 1860 -70-talet. Som förste banvakt tjänstgjorde Henrik Svensson och Johan Johansson.

Alla dessa banvaktstugor sköttes mönstergillt, medvälhållna hus och välansade täppor. Det var med heder man lämnade av till efterträdaren. Då låg ingen banvall för fäfot. Nogsamt skördades sommarhöet in på uthusets skulle. Man hade kanske både en och två kor och gris på stället.

Så var det också vid banvaktstugorna i Prinsfors för 50 år sedan då den siste banvakten Algot Norén hade tjänsten i stugan som flyttades. Bansträckan Ebbarp – Markaberget inspekterades två gånger dagligen. På söndagarna förekom inspektion på långsträckan Talavid – Habo. Och så hade man förstås bevakningen av grindarna natt och dag tillsbommarana tog över betjäningen.

Den 12 december 1960 baxade SJ:s mannar upp Prinsfors anhalts väntsal på en transportvagn f v b till Laxå, efter att tjänat som väntsal med värme och telefon i ett tjugotal år. Och några år senare togs den 100 meter långa perrongen bort. Nu viftar de snabba tågen förbi både station, anhalter och banvaktstugor.

Men banvaktstugan 642 står kvar sedan 1863. Bankeryds hembygdsförening övertog vården av den gamla stugan och enligt uppgift lär den vara enda kvarvarande banvaktstuga i ursprungligt skick på linjen Falköping – Nässjö. Ett ganska unikt initiativ av en hembygdsförening.

Banvaktstugan 642 Prinsfors med uthus i ursprungligt skick från 1863. Foto: Peter Klerk

 

 

 

 

Kommentarer är stängda