Milstenen på Backamo

Utefter den urgamla landsvägen från Jönköping genom Bankeryds socken restes milstenar. På Backamo stod en s.k. Hamiltonsten, som markerade 1 mil. En gammal svensk mil var 10 688 m = avståndet från Vindbron i Jönköping till Björnebergsvägen 22 i Bankeryd. Milstenen stod på ett fundament av kallmurad sten på landsvägens östra sida.

Innan järnvägen kom till Bankeryd var milstenen en naturlig samlingsplats, där man träffades för att samtala. För att nå ut med sina argument använde man stenens fundament som en scen. Här kunde det gå ganska hett till. Hit kom t.ex. arbetarrörelsens mest kända agitator Kata Dahlström sommaren 1914. Som många före henne, steg hon upp på milstens fundament och agiterade för socialism, jämlikhet och rösträtt för kvinnor. Om stenen då hade rasat ner och gått sönder framgår inte av berättelsen, men min farfar A.S. Suneson skriver om en man från Skara som hade lagat den med en smidd järnkonstruktion:

En sådan restaurering föll dock icke packet i smaken, ty strax vart stenen på nytt sönderslagen, röset skingrat – och det sista av fundamentet överflyttat till vägens andra sida, ”ty jag vill inte ha det där i min trädgård” sade stenhuggaren Filip Karlsson, som råkat köpa tomten och fått milstenen på köpet. En främling offrar sig för ett minnesmärke, men de som fått presenten slår sönder den! Jag kallar dem pack och pöbel och de äro knappt värda denna runa.

2007 skulle ägaren till Björnebergsvägen 22 bygga om sitt uthus till garage. Då återfann man den sönderslagna milstenen. Resterna av stenen med sitt fundament hade använts som fyllnadsmassor vid byggandet av uthuset. Riksantikvarieämbetet kom hit och gjorde en dokumentation av resterna. Om jag förstår det rätt, finns dessa rester kvar i uthuset/garaget Björnebergsvägen 22 i Bankeryd.

I boken ”De byggde motorplogen JUNE” berättar järnarbetare Gustaf Pettersson att han hämtade Kata Dahlström vid tåget och att ”hon fick åka på stången” på hans cykel. Då arbetarrörelsen inte hade någon egen lokal och oftast inte kunde räkna med att få låna varken av kyrkan, väckelserörelsen eller nykterhetsrörelsen fick samlingarna hållas i privata hem eller utomhus, oftast vid milstenen på Backamo. Gustaf berättar vidare:

Vi hade ingenstans att vara, utan fick hålla till på landsvägen vid korsvägen, vid milstenen på Backamo, vid Backamo Snabbköp. Jag minns att mjölnarna i Kolaryd och Prinseryd skulle höra på Kata och debattera med henne. Men det var ju inte lönt att slänga käft med henne – de där kolportörerna var ju så tränade.

Klas-Peter Suneson och Ulf Petersson