Från vänster: Nils Lundqvist, Henrik Ågren, Bo Ahnström och Klas-Peter Suneson.
Resultatet som redovisas nedan har även presenterats på en trivselträff i Bankeryds Hembygdsförening.
Månseryd – några nedslag i historien.
År 1315 omnämns gården i ett pergamentsbrev förvarat i Riksarkivet. Av handlingen framgår, att en Johan Baer pantsatt sitt jordagods ”Magnusaryud” i Bankeryds s:n för att kunna donera medel till bl. a. Bankeryds kyrka och dess präst.
Om Månseryd vid denna tid var en ensamgård, eller en del av en by, är inte känt.
I Jönköpings stads tänkebok för år 1460 nämns en Anund i Magnusarydh med ytterligare ett antal personer från Bankeryd som vittnen i ett mål vid Rådhusrätten. Texten är skriven på fornsvenska. Om Anund var ägare eller brukare i Månseryd framgår inte.
Av landskapshandlingarna för Småland (Gustav Vasas fogderäkenskaper) för år 1542 framgår, att Månseryd då var en by som omfattade i vart fall tre gårdar i form av skatte-, kyrko- och frälsehemman.
Klicka här för tidslinje över Månseryd
År 1567, under det s.k. nordiska sjuårskriget, härjades Bankeryds s:n svårt av dansk trupp under Daniel Rantzaus ledning. Bl.a. skövlades kyrkan, den som Johan Baer en gång donerade pengar till. De danska trupperna ödelade Månseryds by i sin helhet.
Fred slöts i Stettin 1570 mellan Sverige och Danmark.
Danmark hade erövrat Älvsborgs fästning vid Göta älvs mynning i början av kriget och den skulle nu lösas av Sverige för en kostnad av 150 000 riksdaler silvermynt på tre år.
En slags förmögenhetsskatt togs ut av befolkningen för att få in medel till detta, så även av brukarna i Månseryds by, som börjat återhämta sig efter krigets härjningar.
I skattelängden för Älvsborgs lösen av år 1571, för Bankeryds socken noteras att Pehr, brukare av ½ kiörkiehemman i byn, skulle beskattas för innehav av 2 lod silver, 1 lispund koppar samt 2 dragoxar. (Kyrkohemman = Förr kyrkornas jordbruksfastigheter, där flertalet var utarrenderade för kyrkornas räkning. Genom Gustav Vasas reduktion, efter beslut vid riksdagen i Västerås 1527, indrogs de flesta till kronan.)
Vidare att Swen, brukare av 1 ”Kongl. Manns arff och egitt”-hemman, i byn, skulle beskattas för sitt innehav av 1½ lispund koppar, 4 kor, 3 st 4 -årsnöt, 2 st 3-årsnöt, 2st 2-årsnöt, 8st får och 1 sto. ( s.k. arv och eget hemman = Benämningen på Gustav Vasas och hans arvingars privata godskomplex. Blev med tiden omfattande. Övergick från 1696 att betecknas som kronohemman i jordeböckerna.)
De olika gårdarna i Månseryds by skiftar karaktär (s.k. jordnatur) samt innehavare och brukare under åren framöver.
Av en geometrisk karta från år 1646 framgår, att Månseryds by nu består av fyra enheter.
1 kronohemman, ½ frälsehemman, ½ skattehemman och en kronoutjord (obebodd) som brukas till kronohemmanet.
År 1675 – 1677 förvärvar häradshövding Samuel Ehrencrona samtliga gårdar i byn och upprättar ett säteri. Den gamla byn försvinner och blir till en brukningsenhet. Månseryds säteri om 2½ mt och fick efter några år betyget att vara ”väl och kostsamt uppfört”.
Ägarelängd:
Längden över kända ägare/innehavare till de olika gårdarna börjar som ovan nämnts år 1315 med en Johan Baer. Från 1500-talet och framåt kan vi följa ett antal ägare/innehavare på respektive gård med kommentarer som följer.
½ mt. frälse i Månseryds by. (norrgården).
1543 Fru Iliana Ivarsdotter (Gren) till Tärnö, Rytterne sn, Snevringe hd, Västm. l.
1562 Jöran Bonde (död 1598) till Hästeryd, Frinnaryds sn, N. Vedbo hd, Jönköpins l.
1578 fogden Clemet Stolpe (död omkr. 1601) till Yttersjö, Långaryds sn, Västbo hd.
1606 var detta frälsehemman lagt under ett kronohemman i byn. Så småningom omfördes gården till skattehemman och kom att ingå i friherre Reinhold Liwes köp av gårdar från kronan år 1652. Då hemmanet var förlänt till Christina Ribbing, änka efter riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm, (nådårstilldelning), kunde tillträde emellertid ske först efter hennes död 1656.
1661 sålde Reinhold Liwe sitt stora innehav av gårdar i Tveta och Mo härader bl.a. ½ mt skattegård i Månseryds by till landshövding Johan Printz till Gunillaberg i Bottnaryds s:n för totalt 2 996 d. s. m. för samtliga.
Redan 1663 dog emellertid Johan Printz och innehavet av gårdar skiftades mellan dennes döttrar. Bl.a. föll skattehemmanet i Månseryd på den yngsta dotterns, Elsa Printz, lott och 1670 står hon som ägare av gården.
1671 ingår Elsa Printz äktenskap med ryttmästaren vid Smålands kavalleriregemente, Cort Fredrik von Rohr. Makarna pantsätter gården mot 100 d.s.m. till faktor Lars Billing, som bortbytte egendomen år 1677 till Samuel Ehrencrona.
½ mt. frälse i Månseryds by (mellangården).
Denna frälsegård hade en gemensam ägarhistoria med Tokeryd och ingick på 1500-talet bl.a. i Ture Pedersson Bielkes son Peters mödernearv och vidare inom släkten Bielke.
I mitten av 1600-talet såldes gården till överste Carl Hård. Han hade bl.a. deltagit i 30-åriga kriget mellan åren 1630-1635. Efter dennes död 1653 övertogs gården av dennes arvingar.
1675 förvärvades hemmanet av häradshövding Samuel Ehrencrona.
1 mt. arvochegethemman (en form av kronohemman) i Månseryds by (södergården).
1648 förlänades hemmanet på livstid till regementsskrivaren Olof Eliaeson. När den förlänade förmånen upphörde erhöll sekreteraren Samuel Hammarin/Hammarstedt, adlad Ehrencrona, samma förmån, som bekräftades år 1675 samma år som han adlades.
Hemmanet blev 1682 reducerat till militiehemman men utbyttes år 1683 enl. nådigt tillstånd mot vederlag i Mo härad. (Gården Brynsås i N. Unnaryds s:n).
Samuel Ehrencrona var nu innehavare av samtliga hemman i Månseryds by.
1676 upprättar Samuel Ehrencrona, som ovan nämnts, ett säteri av Månseryd, som framdeles kom att omfatta hela byn. 1693 dör Samuel Ehrencrona och Månseryd övertas därefter av sonen Erik, f. i Jönköping 1673. Han avlider i sin tur 1737 i Motala och hans arvingar tar över.
1750säljs Månseryd av friherre Erik Ehrencronas och hans hustru Helena Ehrenbjelkes arvingar till överdirektören Herr Fredric Ehrenpreuss tillsammans med flera andra gårdar i Tveta och Vartofta härader, tot. 11 ¾ mtl, för 22 000 d.s.m.
På grund av bördsrätt transporteras köpet till assessorn, sedermera landshövdingen, friherre Germund Abraham Falkengren och hans hustru Ingeborg Ehrencrona. Ingeborg hävdade sin bördsrätt och betalade den summa som Ehrenpreuss hade bjudit.
Enl. uppgift skall under Falkengrens tid, den nuvarande karaktärsbyggnaden på Månseryd blivit uppförd.
1757 säljs Månseryd med flera andra gårdar i Bankeryds och Järstorps socknar, totalt 7 mtl, till hovrättskamreren Herr Carl Fredric Hjertstedt, för 27 000 d.s.m.
Redan 1761 avlider Carl Fredric Hjertstedt och dennes änka Birgitta kommer att possidera och bebo Månseryds säteri till sin död 13/1 1770.
På Månseryd bor från år 1760 även hennes dotter från ett tidigare äktenskap, Agneta Maria Estbergen (f. Liedbeck) med sin familj. Hennes make kaptenlöjtnanten vid Kongl. Amiralitetet, Mattias Hindric Estbergen innehar gården vid denna tid med förpantningsrätt. Mattias Hindrick Estbergen hade fått sin utbildning i segelfartyg under Holländsk flagg.
Vid kriget mot Ryssland 1741 kom Mattias Hindrick hem till Göteborg för tjänstgöring i den svenska örlogsflottan. Hans tid där blev kort. 1745 blev han kapten i Ostindiska Companiets fartyg Stockholm och senare fartyget Calmar. 1750 blev han permitterad från Örlogsflottan. Den 6/6 1770 avlider hans hustru Agneta Maria och Månseryd går till försäljning. Kort därefter, år 1773, slutar sjöfararen och äventyraren Mattias Estbergen sina dagar under resa i Ostindien.
1770, den 20 november, säljs ” Frälse Säteriet Månseryd 2 ½ hemman med underliggande torp och utjord, samt öfriga tillhörigheter i thetta härad och Bankeryds sochn belägit” för en köpesumma av 12 000 d.s.m. Köpare är överjägmästaren Herr Adam Fridric Silverhjelm (f. 1738 d.1802) och hans hustru Maria (f. Roos av Hjelmsäter, d. 1811). Som ung löjtnant under Jönköpings Regemente, hade Silverhjelm deltagit i det Pommerska kriget 1757 – 1762.
Efter föräldrarnas död ärvs deras gårdsinnehav, bl. a Månseryd och Klämmestorp (i Järstorps sn.) av barnen, sonen hovjägmästare Gustaf Henrik Silverhjelm med maka Gustafa Fleetwood samt dottern Beata J. Silverhjelm med maken majoren och riddaren Johan Christoffer Kilberg.
1812 skiftar arvingarna gårdarna sig emellan och Månseryd med Tokeryd tillfaller Gustaf Henrik Silverhjelm (f.1774 – d.1841) och Gustafa Maria Fleetwood/ Silverhjelm
(f.1784 – d.1849).
Gustava kom närmast från Granbäck i Bankeryd och vigdes med Gustaf den 8/9 1809. Gustaf var änkeman och innehade Björnebergs gård vid denna tid. Hustrun i första giftet var Ulrika Charlotta Fock, död 1806, endast 23 år gammal. 1810 såldes Björnebergs gård och Gustaf Silverhjelm flyttade med familjen till Månseryd.
1842, efter Gustaf Silverhjelms död, säljer arvingarna Månseryd med Tokeryd, (2½ mtl. Månseryd, ½ mtl. Tokeryds Ng samt ½ mtl Tokeryd S:g) till fabrikören Nils Björkman, Jönköping med hustru Christina, f. Brundin för 40 000 Rd Bco. Nils Björkman med rötter på Torps gård i Bankeryd. 1853 avlider hustrun Christina i kolera i Jönköping och gården går till försäljning året därpå.
Mauritz Lorentz Stigell
1854 säljer Nils Björkman Månseryd med de två Tokerydsgårdarna till löjtnanten vid Värmlands regemente, fältjägare Mauritz Lorentz Stigell och dennes hustru Karin f. Sahlmark för 55 333 Rd Bco. Mauritz Stigell var född 1817 i Kristine församling i Jönköping och hustrun år 1826 i prästgården i Stengårdshult, där fadern var kyrkoherde. Makarna fick 15 barn varav 10 är födda på Månseryd.
Mauritz Stigell var en av förtroendemännen i bygden. Utsågs bl.a. till ordförande i byggnadskommittén för Bankeryds nya kyrkan. Mauritz Stigell var en mycket verksam och ambitiös man! Ville att Månseryd skulle bli ett rationellt jordbruk. Skaffade en besättning av 80 raskor och anlade mejeri för tillverkning av cheddarost. Med hjälp av en trädgårdsmästare lät han anlägga en park runt gårdens Corps de logi, ända ner mot Lillån. Parken fick för bygden ovanliga växter, inköpta från Lübeck. Hans arbete och person väckte beundran.
Med naturlig auktoritet och pondus blev han en självklar ordförande i kyrkobyggnadskommittén inför byggandet av Bankeryds nuvarande kyrka. Löjtnant Stigell var också en aktiv jägare. Intresserad ledamot av Jönköpings läns jägarförbund. På Stigells födelsedag den 11 september brukade man jaga rapphöns. På kvällen spelades vira och dracks toddy. Inbjudna var Stigells bästa vänner länsjägmästare Sandblad, distrikslantmätare Engström och hovrättspresidenten Lemchen. I ett senare skede tillkom baron Åkerhielm på Flasarp.
Vid sådana tillfällen berättade löjtnanten om den stora vargskallet vid bloss trettondagen 1839 eller 1840, som han som 22-åring fått vara med om i sin morfars marker ute i Stora Hökhults säteri i Norra Unnaryds socken. En mustig historia som förtjänas att återge, när detta skrivs i dagar då det åter talas om varg i Småland 2015.
”Mauritz Stigell hade större delen av dagen följt ett mårdspår i djup snö och tidigt gått till sängs, då bud kom från Stenliden om att vargar ringats på Västra Kolshestra ägor. En hund hade tagits i Lilla Hökhult i skymningen. Mötet skulle vara i Lunnarsbo kl 10 på kvällen. Det var särskilt bud till löjtnanten att han skulle komma eftersom ringningen var säker och förutsättningarna de bästa. Stigell steg genast upp, fick fram jaktkläder och bössa. Han tog med en halv brödkaka och en fylld fältflaska. Det senare betydde nog vid den här tiden en flaska brännvin.
En man av gårdsfolket kallad gamle Sven skulle deltaga. Han hade ställt i ordning häst och släde. Gårdens vargnät, 6 famnar eller ca 11 m, liksom vargspjut fanns med. Det var närmare en mil till Lunnarsbo men på banad väg. Värre var det i fortsättningen, men vid midnatt befann sig 170 personer i Stenliden där drevkedjan ställdes ut.
Flera kvinnor hade utvalds trots den djupa snön. När Stigell anmärkte på detta fick han till svar att de hade så gott målföre. I andra ändan av det inringade området placerades garnen och intill garnkarlarna män med spjut och yxor. Runt hela området stod folk uppställt och intill garnen den så kallade skytteskrämman, vars uppgift var att med sina skott få vargarna att rusa i näten. Fyra vargar dödades i garnen och Stigell gladdes särskilt åt att gamle Sven med sitt spjut fått ta kål på en av dem.
Minnet av den nattliga jakten stod 40 år senare klart i Stigells inre, den mörka, täta, snötyngda skogen, de tindrande blossen, ropen, skotten, händelseutvecklingen med det lyckliga slutet. En eld tändes, djuren avpälsades och kropparna brändes under livlig samspråk. Alla hade något att berätta. Efter jakten begav sig hela sällskapet till Lunnarsbo med goda utrymmen där en nattlig dans anordnades.
1877 säljer makarna Stigell Månseryd med de två Tokerydsgårdarna till Grosshandlaren och Riddaren av Wasa Orden Gustaf Westman och dennes hustru Carolina f. Juberg, Jönköping, för tot. kr 145 000. Snusfabrikören Westman köpte gården i första hand till sin dotter.
På Månseryd bosätter sig samma år dottern Agnes med nyblivne maken, löjtnanten vid Jönköpings Regemente, Gerhard Wilhelm Grönhagen. Månseryd brukas nu av Grönhagen i egen regi med anställt folk.
1891 avlider Gustaf Westman och Månseryd med Tokeryd förvärvas genom arv och testamente av dottern Agnes med maken, numera majoren, Gerhard Wilhelm Grönhagen.
Agnes med familj flyttar emellertid samma år till Jönköping och Månseryd kommer att brukas med anställt folk. Adelssläkten Grönhagen kom ursprungligen från Tyskland via Finland till Sverige. Gerhard Wilhelm hade officersexamen och hade tjänst som underlöjtnant vid Jönköpings regemente 1862.
Som sekundlöjtnant vid 20. regementet i danska armén 1864. Deltog därunder i slaget vid Dybböl s. å. Löjtnant vid Jönköpings Regemente 1865. Nivellörselev vid statens järnvägsbyggnader 1874–1876. Kapten 1880. Major i armén 1893
Agnes och Gerhard Wilhelm fick sönerna Ragnar 1878, Albert 1879 Claes Henrik Ingemar 1880 samt dottern Caroline Charlotta Rut 1880. Gerhard Wilhelm Grönhagen avlider 1918. Änkan Agnes Charlotta drev gården vidare fram till 1926 då hon avlider.
Svenda Elisabeth Lindgren
1926 förvärvas Månseryd 1:1, Tokeryd Ngd 1:1 och Tokeryd Sgd 2:1 genom arv och köp (Arvsskifte 14/4 1926) av sonen Albert Grönhagen (f. 1879 d. 1953).
Albert gifte sig 1919 med konstnärinnan Svenda Elisabeth Lindgren född den 27/5 1879 i Katarina förs. i Stockholm.
Paret fick sonen Sven Olof Wilhelm Grönhagen f 1920 – d. 1951
Albert Grönhagen
Albert var lantbruksutbildad med titeln agronom och drev lantbruket först som förvaltare och efter arvskiftet som ägare i egen regi. Albert och Svenda styrde och övervakade arbetet på gården, men det var en stor kader lantarbetare som gjorde det fysiska arbetet.
1926 kom bilhandlaren Henrik Karlge f. 1893 . d. 1953, från Götene. Henrik hade blivit tilldelad Jönköping av sin far för att sälja amerikanska bilar via företaget AB Bröderna Karlge – representant för General Motors. Det började i det Hayska Ridhuset på Trädgårdsgatan i Jönköping. Där kom Henrik i kontakt med familjen Hay på Tokeryd. Via dem med Månseryd.
Albert Grönhagen på Månseryd, hade blivit änkling och satt ensam och låst utan körkort på gården. Albert ville komma närmare staden och Henrik Karlge erbjöd Albert att byta gården mot Henriks nybyggda hus i korsningen Mäster Gudmunds väg och Kortebovägen. Det blev affär. 1940 köper Direktör Henrik Karlge och hans hustru Ellen f. Claesson, Månseryd med Tokeryds Ngd och Tokeryds Sgd av Albert Grönhagen.
1953 avlider Henrik Karlge. Änkan Ellen med sina tre döttrar driver gården vidare.
1956 avlider Ellen. Månseryd ägs därefter av barnen Lena, Birgitta och Ann-Marie, först som sterbhus och senare som AB.
I dag ägs och brukas Månseryd av syskonen Henrik och Anders Ågren och Maria Magnusson, barnbarn till Henrik och Ellen och gården drivs med inriktning på jordbruks- och skogsrörelse och därmed förenlig verksamhet inom ramen för Månseryd AB.
