Finns det gångbiljett?

För att trafikera järnvägen till fots, skulle folk ha en gångbiljett. Syskonen Julia och Simon Johansson i Berghalla mellan Jönköping och Bankeryd minns den tiden. Själva var de ”frigångare” – hade anställning hos konsul Eklöf, han som lät uppföra Berghalla hållplats (nu borta). Men om banvakten träffade på den han inte kände och som saknade gångbiljett, skulle han sin plikt likmätigt jaga den av spåret. Fast de biljettförsedda kunde om så var gå ända in till Jönköping.
Sommargäst hos syskonen Johansson var skrattmåsen Karlsson – på taket! De kallade honom så. Ett par gånger om dagen sätter han sig på takåsen – i väntan på att hans beskyddare skall kasta ut brödsmulor och annat ätbart på trädgårdsgången.

Här intill fanns järnvägsanhalten, visar Simon Johansson (Foto: Henric Grännö)

 

På gamla goda tiden
Järnvägen var genväg och krävde gångbiljett!
Det var på den tiden folk trafikerade järnvägen till fots – med gångbiljett som tecken på att man rätt till det! Syskonen Julia och Simon Johansson i Berghalla mellan Jönköping och Bankeryd minns. Men så lät herren till Solbacken som det då hette (Ekgården blev namnet senare), konsul Josef Eklöf själv uppföra en anhalt med väntkur vid Berghalla. Bara för sig och sin trädgårdsmästare, sa` de som villa vara lite syrliga. Trädgårdsmästaren, det var Simon Johansson det.
Det fanns en liten ”gärdesväg” härifrån och till Trånghalla, där det var anhalt. Men det var i regel bekvämare att gå järnvägen – det var lite mer än en kilometer mellan de båda platserna. Konsulns trädgårdsmästare fick gå fritt på järnvägen och banvakten och lät också andra som han kände och hade rätt till det passera. Men om någon annars inte var med gångbiljett försedd – då jagade vakten sin plikt likmätigt bort honom från spåret! En del promenerade väl för övrigt den här vägen ända till Jönköping.
Ryckte upp
Visst var det väl sant som belackarna sa`, att det inte fanns mycket folk på trakten den tiden. Det var konsuln (han som grundade Löfsko), hans trädgårdsmästare och någon mer. Men på Solbacken fanns på 20-talet ända upp till 400 fruktträd. Trädgårdsprodukter och annat behövde fraktas iväg.
Eklöf fick ”dispens” för en anhalt, även om ordet inte fanns på den tiden. Att tåget började stanna här betydde uppryckning. Järnvägen torde kraftigt ha medverkat till att det blev permanent bebyggelse och därtill att många sommargäster kom.
Anhalten lär ha kommit till 1923, alltså på den tiden när tåget var det mest brukade fortskaffningsmedlet. Så vitt syskonen Johansson känner till torde det för övrigt ha varit konsul Eklöf som myntade namnet Berghalla. Nu är anhalten förstås borta men verkningar av den består fortfarande.

Kommentarer inaktiverade.