Sjövik

Avskrift av artikel:
Jönköpings-Posten n:r 35. Onsdagen den 12 februari 1930

Sjövik Bankeryds pärla och ett fridens hemvist. Gården ägd av samma släkt i snart fyra sekler

Vi fortsätter i dag vår skildring av gamla släktgårdar i länet. Författaren, naturvännen och fornforskaren A. S. Suneson ger i nedanstående artikel en intressant bild av Bankeryds och som vi förmoda länets äldsta släktgård Sjövik, vilket sannolikt i snart 400 år eller sedan 1563 gått i arv inom en och samma släkt.
Stora Svinhaga i Bankeryds socken, numera kallat Sjövik n:r 2, 1/6 mtl kronoskatte posthemman med skyldighet till postskjuts 4 gånger i veckan för hela mantalet sträckan Jönköping – Mariestad.

Enligt handlingar, bl. a. en av 1 mars 1698, ingår som inskiftad utjord ödehemmanet Hundåsen, beläget mellan huvudhemmanet och Tornaryds krono-mönsterskrivareboställe i hemmansdelen, vilket dags dato består.
Anno 1563 får förståndige man Lars Mons af Erik Månsson till Broxvik, Häradshöfding i Tveta häradt, fastebref å halfa Svinhaga gård med ett torp Hundåsen och halfa Engen vid Dompn.

Sedan finns inga handlingar bevarade, förrän dennes förmodade släkting Lars Nilsson med hustru Ingrid Svensdotter på grund av köpebrev å 1/6 mtl av år 1689 erhåller fastebrev 1692, undertecknat Anders Stiernklo. Sven Larsson, son till nämnda makar, får år 1747 fastebrev å samma på grund av köpebrev av år 1745. Häri nämnes också hustrun Karin Larsdotter. Detta fastebrev är undertecknat av Adam Schele. Lisken Svensdotter, dessa makars dotter, gift med Nils Andersson, ärvde nu gården.

Anders Nilsson, son till föregående, med hustru Helena Erlandsdotter, erhöll fastebrev år 1789 på grund av köpebrev 1784 å andra halvan av gården, som ägts av Helenas moder Stina, dotter till Sven Larsson och gift med Erland Håkansson i Skirebo (kusiner).

Därpå följande gårdsinnehavare voro Erland Andersson, gift med Greta Nilsdotter, vilka år 1827 få fastebrev på en arvslott, som de köpt av Johan Andersson. De innehade redan då delar av gården sedan 1822. Deras son Anders Johan Erlandsson och hans hustru Anna Britta Andersdotter få år 1856 fastebrev, grundat på handlingar av år 1854. Under deras första år som ägare undergick hemmanet laga skifte, varvid deras sjättedel utflyttades och helt nybyggdes samt till större delen nyodlades. Samtidigt ändrades namnet till Sjövik.

Deras son Gustaf Adolf Erlandsson, född den 5 augusti 1855, med hustru Matilda Ottiliana Carlsdotter, född den 10 juni 1859 i Maden i Habo, äga nu gården sedan den 14 mars år 1892. Deras barn voro sex, men tre äro döda. Tre söner – äldste född år 1894 – äro hemma vid gården och sköta densamma. De gamla, som äro jämförelsevis krya, deltaga också i det dagliga arbetet med den stora gårdens skötsel. Erlandsson har under många år varit anlitad i kommunala uppdrag i stämmor och nämnder och desslikes som privat jurist varit ortens boupptecknings- och arvskiftesman.

Den alldeles särskilt välbyggda, välskötta och vackra gården är en socknens klenod, och det vackraste är den nya raseringstiden lupit den förbi beträffande allt, yttre och inre, tro, sätt och sed. Men till det gammaldags säkra bohaget sällar sig likväl modern kammarorgel och radio plus elektrisk lyse. Det är saktmod, gudsfruktan och frid hos alla människor inom hemmets väggar. Där har säkerligen icke på hundraden en ed fällts.

Anmärkas bör, att Nils Andersson var möbelsnickare och vagnmakare, och som kunnig i trä fick han uppdraget förfärdiga den ram i vilken en minnestavla å kyrkväggen i Bankeryds kyrka sedan mitten av 1700-talet är insatt. I tavelramen skulpterade han som sitt bomärke ett vagnshjul, vars ekrar nu äro urfallna.
Snickeriet har sedan dess gått i släkten, och nuvarande ägarens far gick som gesäll i vagnmakarelära. Av vagnar och bohag för gårdens behov ha allt utgått ur Erlandssons – den nuvarande ägaren – hand. Man behöver väl knappast nämna, att en sådan gammal släktgård innehåller musealt möljom i varevili vrå, hela fång gamla papper, kistor, skrin, tenn, koppar, intressanta väggtavlor o.s.v.

Av gårdspappren

Av gårdspappren äro tre pergamentbrev av alldeles särskilt stort intresse. Det äldsta anno 1563 är en liten lapp vitgarvat fårskinn med i remmar hängande grågrönt vax, vari ett sigill suttit. Det andra pergamentet är av anno 1698 med trenne sigill anbragta i svarvade trälock som till askar, dubbelt större än det föregående, och det tredje är det andra likt av anno 1747.
Det äldsta av dem, som uppsattes år 1563, återges här nedan. Språkformen i detsamma är mer tysk än svensk, stavningen är den på 1500-talet allmänt gängse.

 

Bankeryd 2013-10-01

 

Sjöviks Västergård

Tog del av farfars artikel från februari 1930, om Sjövik Västergård.
Tyckte det skulle vara intressant att med artikeln som bakgrund, se hur det gått för gården.
Jag ringde upp. Fick ett glatt samtal med nuvarande ägaren och brukaren Sture Filipsson.
Jo då, jag var välkommen!

 

Sjövik Västergård

Tog med mig farfars artikel och åkte upp för en första introduktion. Sture kom ut från mjölkningen. Jag insåg att det kanske inte var läge att då föra ett längre samtal om gårdens historia fram till i dag. Vi beslutade att jag skulle återkomma på en bättre lämpad tid. Jag gick runt gården och med hjälp av bilderna från 1930, tog jag nya bilder med samma motiv som bilderna från 1930.

Sture Filipsson

Den 1 oktober 2013 blev det tid för nästa besök. I köket över en kopp kaffe, berättade Sture tillsammans med sin livskamrat Linda Nilsson om livet på gården.
Sjövik Västergård är en liten gård, 20 ha åker 20 ha skog. Men Sture Filipsson brukar ca 250 ha åker, på närliggande gårdars mark. Hagelins ”Stora” Sjövik, Bodh, Drösphult, Göransberg, Krabberyd, Skirebo, mfl. På Sjövik Västergård producera ekologisk mjölk.
I dag finns 100 kor på gården. En imponerande anläggning!

Stures far Lennart Filipsson på Bodh, började arrendera Sjövik Västergårds marker 1976. Sture var en ung pojke som hjälpte sin Far med lantbruket. Linda och Sture som par, flyttade in på Sjövik Västergård 1991 och tog över arrendet. Då ägdes gården fortfarande av bröderna Karl & Sixten Erlandsson. Söner till Mathilda Erlandsson, hon som syns på gårdsbilden från 1930. Karl var äldst och bodde i huvudbyggnaden och Sixten i undantaget.
När Karl gått ur tiden och Sixten blev gammal, var det tid att en ny ägare skulle ta vid. Sixten hade ett önskemål; Att gården skulle brukas som gård. Sixten gjorde bedömningen att Linda och Sture skulle vara en garant för detta. Dessutom var det ett plus för Sture, att det visade sig att det fanns ett avlägset släktskap med familjen Erlandsson.

Den gamla ladugården är riven och på dess ställe är en ny stallbyggnad uppförd 1995.
Efter det har ytterligare byggnader tillkommit. Allt är anpassat för modern mjölkproduktion. Linda och Stures äldste son, Arvid är anställd på gården. Utöver Linda och Sture med sonen Arvid, har gården en deltidsanställd ”dräng” i Mats. Han kommer några dagar i veckan.

Efter kaffet visade Sture runt på gården. Gårdsplanen dominerades av tamhönsen, med tuppar som stolta markerade sin närvaro. Men det som betyder mest är självklart mjölkkorna och kalvarna. På gården föder de upp nya mjölkkor. Tjurkalvarna går till försäljning, medan blivande mjölkkor får bli kvar. Kalvar fanns det gott om vid mitt besök.
För utfodringen behövs stora lager för ensilage och foder. Dessutom stora bassänger för kornas gödsel. Hela 6000 kubikmeter svämgödsel lagras för att vid rätt tid, kunna ge tillbaka näringen till åkrarna runt om på den brukade åkerjorden.

För Bankerydsbor i dag är Sjövik Västergård mest känd för vårens beryktade ”kosläpp”,
men det som betyder mer, är att Arvid och hans två syskon Lovisa och Isak bidrar till
Sjövik Västergårds framtidstro.

Klas-Peter Suneson, Bankeryds Hembygdsförening.

Kommentarer är stängda